Storstad vs Byhåla
Hej därute!
Som de flesta vet så är jag från en liten by där alla känner typ alla, man vet minst en sak om alla men som kanske inte stämmer. Ni vet sånt där internt incest skvaller man bara vill spy på. När jag packade mitt pick och pack och drog till en storstad så är det just sådant man vill slippa. Man vill starta om på en ny kula helt enkelt. Få ett bra välbetalt jobb och försörja sig. Vara lycklig och dela detta med någon man tycker om.
Väl i storstaden med ett trivsamt jobb som ger hyfsat bra med Cash, nya vänner och sambo så är det ganska bra. Jag menar det var väl detta man eftersträvade när man flyttade hit, man har nått sitt mål. Men jag längtar hem. Är det konstigt? I en storstad finns det hur mycket människor som helst, stressade människor av alla dess slag. En blandad kompott som är självupptagna, agressiva och nonchalanta. Vissa även socialt handikappade eller drama queens. Tro mig i have seen them all efter 4 år i storstan. De flesta i mitt jobb. Jag förvånas över detta för att min syn på människor i storstan var tvärt om. Storstadsbo =status. Hell NO!
Efter att ha vaknat upp efter att ha hängt med i detta syndromliknande samhälle i 4 år så känner jag mig så matt, överkörd och väldigt ensam där jag står och tittar på all denna kaos som finns i sorstaden. Jag vill bara spy kaskader, packa min och min sambos väska och rädda oss båda innan vi blir helt hjärntvättade. Jag vill hem till den där byhålan som alla snackar skit om och i. Den där byhålan där man inte har någon påhittad status, där man är sig själv och kan vara sig själv. Jag längtar hem. Är det konstigt?
Storstaden är nog inget för mig.
/S
