Att leva med ångest.
Jag kvävs nästan.
Det är så det känns när ångesten tär på mig inifrån. För ett tag sen kom den ikapp mig. Jag har haft det på känn och sett den komma, låtit den komma och slå ner mig ytterligare en gång. Jag kommer att leva med dessa perioder hela livet och det suger. Det tär inte bara på mig utan på relationer jag har omkring mig, inte minst sagt med min sambo. Det som sårar mig mest är att jag inte vet hur denna omgång kommer sluta. Kommer jag att vinna denna rond eller bli knockad? För man kan tänka sig att livet är en boxningsring och ångesten och depressionen är ens motståndare i en boxningsmatch. Man vet inte riktigt hur man kommer slå eller om man kommer vinna. Det enda man vet att man är trött och bara vill ge upp men man fortsätter fajtas..
Skriv inläggstext
